:]

Det som är svårt ser så mycket lättare ut, om man inte känner. Om man inte förstår. Jag vill förstå, men hur ska jag när jag inte vet vad jag själv vill? Hur ska jag kunna se dig i ögonen när jag av erfarenhet vet att kanske inte kommer sluta bra? Du kan vara hur trevlig som helst. Men jag kan inte ge dig en ärlig channs. Hur mycket jag än vill (du ska veta att jag försöker). Jag måste ta en sak i taget och när jag är redo så kommer jag kunna se dig i ögonen. Men just nu så känns det fel och det är inte ditt fel. Jag är inte redo för det än, jag har en bit kvar, innan jag kan se det jag inte vill se.

Det är inte lätt att ta tjuren i hornen eller ens se sanningen i vitögat hur mycket jag än vill. Det är som att jag lämnar en falsk trygghet, och det nya som väntar är osäkert. Lite som att gå på tunn is, du vet att den kommer att spricka men inte när. Jag vill ge dig en channs, men hur ska jag när den jag borde lita på ljugit för många gånger? Hur ska jag kunna lita på dig, när jag inte kan lita på hen?

Jag är nervös för det som kommer att hända. Och jag hoppas att det är värt det. Om jag inte tycket mycket om det jag saknat hade jag inte ens tanken på att göra det jag bestämde mig för idag. Ibland är det för många som inte förstår, för de har aldrig upplevt det. Och det kan jag faktiskt förstå.