V.
Jag har skrivit innan att jag inte gillar folk som ljuger. Ibland kan en lögn bara komma till utan att man vet varför eller hur. Jag förstår, det kan hända alla även den bästa. Alla ljuger ibland, alla ljuger vare sig man vill eller inte. Men det ska alltid finnas ett: MEN.
Jag ska berätta en historia. Den börjar med att en tjej som heter V, börjar på en ny skola. På skolan träffar hon underbara människor. V är ganska bra på att prata och hon har detta lilla extra som får vuxna människor att gilla henne. De människorna hon träffar blir hon riktigt bra kompisar med och hon känner äntligen att hon kan släppa det gamla. Hon kan släppa saker som har hänt för länge sen. Saker som får henne att gråta men också att skratta.
Varje människa förändras. Vi förändras oftast tillsammans, men ibland så står någon kvar och den andre försvinner.
V kan inte säga att hon har haft det bra, hon är känslig och det gör att några av hennes vänner tycker att hon är jobbig. Men det är inte lätt för V för hon vet inte vart hon ska stå. Hon vet inte vilka tår hon trampar på. Det finns folk som kanske inte är direkt i Vs liv men som på verkar henne får henne illa till mods. V förstår inte dessa personer som inte vill något väl. De är som att de medvetet gör saker för att förstöra, för att de är svartsjuka. Men det är inte lätt för V att vara snäll hela tiden. Det är inte lätt att vara den söta lilla flickan som bara går runt och är trevlig, smart och skrattar. Ibland vill hon gå till de hon tror att hon känner bäst. De som får henne att prata de som vill henne väl. Men det är svårt för V att veta vem som vill henne väl. Hon är en person som litar på alla. Det gör det svårt för henne att se, att de hon trodde var sanningen inte var det. Även om hon känner det i magen.
När V kom till sin nya skola så kunde hon släppa på sitt förflutna och slippa behöva tänka på det. V kände ingen lust att någon skulle få veta. Men hon förstod inte hur svårt det skulle vara, hur det skulle tära på hennes krafter. För hennes förflutna är den del av henne. Då fann hon person(er) som hon kunde prata med som inte behövde tänka på sina problem. Samtidigt växte hon. Hon blev både gladare men fick också fler dippar. Fast hon visste att hon i slutändan skulle kunna vara lycklig.
Då blev allt svart för V, hon var med människor som brydde sig. Men hon vet att det är något som inte stämmer, något som någon har gjort. Hon känner det i ryggen. Hon känner att det är som att en knivs vassa blad vilar mellan skulderbladen. Så smäller det kniven skär djupt ner i ryggen. V är chockad för hon förstår inte. Hon förstår inte vad det var som hände. Allt som var på väg att bli bättre. Hon tittar på de hon litade på mest, men hon ser dem med ryggen vända. V tittar förvirrat omkring och får till slut hjälp hon får hjälp. Med den hjälpen kanske hon tillslut kan få ut kniven som sitter djupt, vid nackens slut.
Detta var historian om V. Hon vet att hon kommer kunna le, men hon vet inte när hon kommer kunna lita på dig igen, eller vem hon egentligen ska lita på.
Jag ska berätta en historia. Den börjar med att en tjej som heter V, börjar på en ny skola. På skolan träffar hon underbara människor. V är ganska bra på att prata och hon har detta lilla extra som får vuxna människor att gilla henne. De människorna hon träffar blir hon riktigt bra kompisar med och hon känner äntligen att hon kan släppa det gamla. Hon kan släppa saker som har hänt för länge sen. Saker som får henne att gråta men också att skratta.
Varje människa förändras. Vi förändras oftast tillsammans, men ibland så står någon kvar och den andre försvinner.
V kan inte säga att hon har haft det bra, hon är känslig och det gör att några av hennes vänner tycker att hon är jobbig. Men det är inte lätt för V för hon vet inte vart hon ska stå. Hon vet inte vilka tår hon trampar på. Det finns folk som kanske inte är direkt i Vs liv men som på verkar henne får henne illa till mods. V förstår inte dessa personer som inte vill något väl. De är som att de medvetet gör saker för att förstöra, för att de är svartsjuka. Men det är inte lätt för V att vara snäll hela tiden. Det är inte lätt att vara den söta lilla flickan som bara går runt och är trevlig, smart och skrattar. Ibland vill hon gå till de hon tror att hon känner bäst. De som får henne att prata de som vill henne väl. Men det är svårt för V att veta vem som vill henne väl. Hon är en person som litar på alla. Det gör det svårt för henne att se, att de hon trodde var sanningen inte var det. Även om hon känner det i magen.
När V kom till sin nya skola så kunde hon släppa på sitt förflutna och slippa behöva tänka på det. V kände ingen lust att någon skulle få veta. Men hon förstod inte hur svårt det skulle vara, hur det skulle tära på hennes krafter. För hennes förflutna är den del av henne. Då fann hon person(er) som hon kunde prata med som inte behövde tänka på sina problem. Samtidigt växte hon. Hon blev både gladare men fick också fler dippar. Fast hon visste att hon i slutändan skulle kunna vara lycklig.
Då blev allt svart för V, hon var med människor som brydde sig. Men hon vet att det är något som inte stämmer, något som någon har gjort. Hon känner det i ryggen. Hon känner att det är som att en knivs vassa blad vilar mellan skulderbladen. Så smäller det kniven skär djupt ner i ryggen. V är chockad för hon förstår inte. Hon förstår inte vad det var som hände. Allt som var på väg att bli bättre. Hon tittar på de hon litade på mest, men hon ser dem med ryggen vända. V tittar förvirrat omkring och får till slut hjälp hon får hjälp. Med den hjälpen kanske hon tillslut kan få ut kniven som sitter djupt, vid nackens slut.
Detta var historian om V. Hon vet att hon kommer kunna le, men hon vet inte när hon kommer kunna lita på dig igen, eller vem hon egentligen ska lita på.
:
Trackback
