:]

Alla människor ger ifårn sig kännslor på olika sätt. Vissa gråter för allt, anda samlar på sig och får till slut ett sammanbrott då saker som hände för allt för länge sen dyker upp. Men visst är det svårt? Det är svårt att inte vara glad då något bra händer. Men det är lika svårt att inte le då någon berättar något roligt som att gråta när något som inte borde hända. Så vart ska man göra med sina kännslor? Ska vi gå runt och bära på dem? För tillslut måste ändå allting ut. Jag kan endast tala för mig själv. För de ända erfarenheterna jag har kommer ifårn mig själv. Det jag vet är att hur vi än gör, hur det en blir är det svårt. Det är svårt att veta om det som händer är bra eller dålig eller ens varför det händer. 

För det är inte alltid det vi vill ska hända det är inte så det var meningen. Men det som vi kan göra för att må bättre. Både för oss själva och andra det är att mena det vi säger och säga saker på ett schysst sätt och att inte dömma någon orättvist. Titta folk i ögonen. Det finns så mycket vi kan göra, för att vi själva och alla andra mår bättre. För såhär är det.

Alla människor är egoister. Alla människor tänker bara på sig själva. Visst är jag lite hård. Men det är sant. Såhär är det, vi gör saker för att vi själva ska må bättre hela tiden. T.ex. Du hjäpler någon, efter mår du mycket bättre för att du vet att du gjort något bra. Hade du inte hjälp personen så, så hade du ångrat dig och känner dig illa till mods att du inte hjälpte personen.